Det är tekniskt mycket enklare att projicera en massiv zoomfaktor på en liten yta. Därför har en Nikon P1000, tekniskt avancerad som den är, en rätt liten sensor. Ju mindre sensor, desto mindre mängd ljus faller på den. Det är ju sensorn som "gör" din bild.
Det gör, precis som VoldemortZelenskyj redan påpekade, att kameran får det kämpigt vid lägre ljusnivåer. Om man höjer sin ISO-inställning så får man in artefakter i bilden, om man inte gör det får man längre slutartider. För det ändamål du beskriver (max zoom + ytterligare uppförstoring) så blir det snabbt letalt, om det inte är så att du alltid fotograferar under väldigt goda ljusförhållanden (och stillastående objekt).
Nu skriver du inte vilken Canon-modell det är fråga om, men flera av 24Mp-modellerna har full-frame sensorer. Det innebär att sensorn är lika stor som gammaldags 35mm film, dvs. 24x36 mm. I P1000 är den 4,2x6,17 mm. En fullframe sensor har alltså 30X större yta, vilket gör att den "vinner" i alla lägen.
Det du också kan fundera över är att välja en "spegelfri" kamera ("mirrorless", vete tammefan vad det egentligen heter på svenska). Eftersom en sådan har mindre rörliga delar i samband med "avtrycket" (och därför inte heller har det där typiska SLR-ljudet) så är risken för suddiga bilder litet lägre. Dessutom kan du knäppa många fler bilder per sekund (eftersom inget mekaniskt ingår). Istället drar spegelfria kameror generellt mer el, eftersom den bild du ser produceras från sensorn på en skärm.
Lillabrorsan fotar astronomi, och hans åsikt är att "mirrorless"-kameror är det största tekniska kameraframsteget under de senaste 20 åren

.