Citat:
Nonsens. Det finns inget "problem" med Y-kromosomen som vi behöver lösa. Det där låter bara som något "manosphere"-trams från folk som är osäkra kring sin manlighet.
Hoppas människorna lever i rymden på en självförsörjande farkost långt ifrån solen, som i framtiden är en röd jätte, och har löst problemet med förfallet av Y-kromosomerna. Enligt det jag lärt mig är det enda vägen för oss att överleva. Att lösa problemen med Y-kromosomernas förfall och att fly solens expansion. Det låter inte troligt att några kryp kan döda oss om inte de t.ex. får en kryp-ledare som har en AI-hjärna.
Människan kommer vara borta långt, långt, låååångt före solen börjar expandera. Högre liv har högst ca 1 miljard år kvar på planeten, troligtvis mindre, medan livet i allmänhet kan nog hålla ut runt 3, kanske 4 miljarder år till.
Givetvis finns inte människan om en miljard år. För en miljard år fanns inga djur, knappt något multicellulärt liv och människan som genus är ca 3 miljoner år och vår art ca 250 000 år gammal. Självklart kommer vi ändras på bara någon miljon år lika mycket som vi ändrat på oss under de senaste miljoner år. Även om vi har ättlingar även om en miljard år (vilket är väldigt osannolikt), så kommer vi se diametralt annorlunda ut.
Angående Y-kromosomen så är det sexuella XY-systemet gemensamt för alla däggdjur utom monotremerna och att Y-kromosomen blir mindre gäller alla dessa djur. Några arter med kort generationstid, som t.ex. hos gnagare och några andra grupper, har processen redan lett till att de utvecklat nya system för könsbestämning.
Att Y-kromosomen blir mindre är inte konstigare än att mitokondriernas kromosom/plasmid har blivit mindre när de gick från att vara en frilevande organism till en eukaryot organell. Funktionerna tas över av somatisk arvsmassa i stället.
Y-kromosomen har i princip bara en funktion, att trycka på knappen för att börja processen för hankön. Visst, det finns några andra gener också, t.ex. för spermieregulering men det enda som behövs är just denna "knapp". Det går utmärkt att föra över dessa gener till t.ex. X-kromosomen (som redan har det mesta i denna väg) eller till valfri somatisk kromosom. Det som händer är bara att ett nytt system för könsbestämning kommer på plats, vilket redan skett hos vissa organismer som någon art av lämlar och hjortdjur. Där finns det varianter i form av X0 eller andra outredda sätt att bestämma könet. Närliggande sätt är frånvaro av Y och antal X-kromosomer bestämmer och hos fåglar finns t.ex. ZW-systemet som har likheter men ändå är annorlunda (t.ex. är hanarna det homogametiska könet, ZZ). Många djur använder temperatur i stället och andra sätt finnes.
Delar av Y-kromosomen deltar inte i någon överkorsning, detta därför att genetisk drift annars skulle leda till förlust av SRY-genen exempelvis. I takt med att kromosomen blir mindre så tar andra kromosomer över funktionerna, främst X, men som sagt kan vilken kromosom som helst i princip göra det (och det är tänkbart att en idag somatisk kromosom blir en könsbestämmande kromosom och kanske får delar som blir hemizygota).
Selektionen här är så klart konservativ i första hand och "någon form av sexualbestämningsystem" i andra hand. Det sker s.a.s. transparent och sömlöst och behöver inte bekymra oss på det sociala planet.
Och som sagt, om det ens skulle finnas ett "problem" här så visar det sig hos djur som har/har haft samma system som vi, men har kortare generationstid och flera däggdjur har som sagt redan börjat modifiera XY-systemet utan att någon katastrof uppstått. Den finns massor av pseudovetenskap kring Y-kromosomen, oftast av dum-machokarraktär från folk som inte har en susning om faktisk biologi. Och vi har massor av faktiska, verkliga, existentiella hot att lösa långt, långt, långt innan solen går nova. Y-kromosomen är antagligen inte ett av dem.
