Varför ska tjänstemän vara miljardärer?

Ska det va såhär?

Jag har kollat lite närmare på vad våra statsråd (ministrar) faktiskt tjänar – inte bara i lön, utan också i alla förmåner de får ovanpå. Vi snackar om ca 150 000 kr i månaden i grundlön. Men sedan tillkommer:

Fri eller subventionerad bostad i Stockholm

Tjänstebil med chaufför

Representation (betalda måltider, event, m.m.)

Ingen egentlig granskning av hur vissa utgifter används

Samtidigt säger Konsumentverket att en "skälig levnadsstandard" kan klaras med 8 000–11 000 kr i månaden. Alltså ligger statsrådens lön över 14 gånger högre än vad man officiellt behöver för att leva ett värdigt liv i Sverige. Och det är innan man ens räknar in allt det andra.

Det som gör det ännu mer problematiskt är att de som bestämmer statsrådens löner och arvoden – alltså deras gamla kollegor och polare i samma kretsar – också lever det goda livet och sätter nivåerna. Ingen “vanlig” person är med och bestämmer här.

Vi har alltså folkvalda som ska representera vanliga människor, men som lever på en nivå som nästan ingen annan gör – långt bort från verkligheten för låginkomsttagare, arbetslösa och ensamstående föräldrar som kämpar med hyran.

Ska det verkligen vara såhär? Ska folk som är satta att företräda samhället leva med sån ekonomisk distans från det? Och ska det vara deras egna gamla vänner som bestämmer lönerna?

Vad tycker ni? Hur ska vi lösa detta? Revolution? Väpnad konflikt mot eliten? Jag skiter högaktningsfullt i att feta direktörer tjänar miljarder i sina div företag och styrelseuppdrad, men politikerna ska tamejfan inte leva ett liv i lyx och lättja, de ska vara mer nere på jorden.

Om du anser att en total ersättning på under 200 tkr/månad (beroende på hur förmånerna värderas) är att vara "miljardär" har du ingen som helst aning om hur mycket pengar en miljard är.

Det finns flera argument för att statsråd ska tjäna bra:
1. De ska inte vara lätta att utsätta för mutor och liknande otillbörlig påverkan.
2. Man måste ha hyfsad ersättning för att locka bra människor.
3. Du har ingen anställningstrygghet att tala om, och kan bli av med jobbet på (val)dagen.

Det finns dessutom 23 statsråd, så det är ingen jättemängd människor. Riksdagsledamöterna tjänar under 80 tkr/månad. Det är ingen jättelön.

Någon får ta saken i egna händer och börjar göra en Palme 2.0 !

Kanske det blir en förändring då!

Tyvärr så är det få som förstår något i Sverige!

Folk är invagade med tilltro till makten, övertygade om att dom gör vad som är bäst för dig.

Det är många som inte vet skillnad på inkomst och kapital.

Ibland så kan man tycka att 1år på existensminimum eller iaf lägstanivån sjukersättning i normal lägenhet i normalt område (och ingen tillgång till sparkapital mm) borde vara krav för vissa tjänster så att personen får iaf lite verklighetsförankring för delen av befolkningen med låg inkomst.

Vilka av våra statsråd är miljardärer? Varför blandar då ihop statsråd och tjänstemän? Finns väl ett par miljoner eller så tjänstemän i Sverige men bara 23 statsråd. Hur många tjänstemän som är miljardärer vet jag inte men de få som är det får väl vara det eller tänker sig TS någon extra beskattning så dessa slutar vara miljardärer?

Den listan är dock ett argument för att SÄNKA deras löner.

1. Mycket vill ha mer. Redan den höga grundlönen ger dem en känsla av svindel. Människor tenderar att tycka att just det de själva är bra på är den godaste och viktigaste egenskapen att ha. Har de en hög lön och höga ersättningar är det lockande att tänka att deras arbetsinsats skulle vara extra värdefull och att det samma skulle gälla för de flesta som har hög lön. De börjar då förakta människor som gör ett bättre jobb än de själva men som tjänar mindre pengar på det eftersom dessa tydligen inte gör lika värdefulla insatser, för då hade de ju haft högre lön. Ganska snart blir det en målsättning att tjäna ännu mer så de kan känna sig extra framgångsrika, värdefulla och kompetenta. Och varför då inte genom korruption?

2. Man måste ha hyfsad ersättning för att locka GIRIGA människor, människor som suger musten ur alla i sin omgivning med ständiga konflikter och bråk, människor som är villiga att gå över lik för pengar och makt. Om du är socialist tycker du kanske att det är "bra människor". Det är ju en form av social kompetens.

3. Att inte ha anställningstrygghet är inget problem för kompetenta människor. Kompetenta människor får jobb eller uppdrag direkt efter att ha blivit uppsagda.

Varför hamnar man på existensminimum? Socialbidragstagare/simulanter har det alldeles för bra i Sverige. Låg lön löses med sänkt skatt. De ska inte få en hyra. Plats i sovsal ska dom ha. Släng in negrerna och blattarna i ett tältläger och låt dom bara äta ris.

Testa och skaffa ett jobb.

Jomen nog vet du att det syftas på höga politiker i makten. Dessa ska ju inte ha ekonomiskt oberoende som drivkraft, utan det ska ju vara den politiska ideologin som driver dessa människor.

Men istället har det blivit en karriär, med garanterad livstidsförsörjning om man kommer in i värmen. Detta lockar inte "kompetenta politiker" utan det lockar den som vill ha mycket hög lön, men som kanske inte duger som VD eller bolagsägare osv.

TS är inte från Sverige och har nog aldrig besökt Sverige, därför så förstår han inte skillnaden på tjänstemän och förtroendevalda, förmodligen ett problem i maskinöversättningen.

Många som lever på existensminimum gör det pga sjukdom (och svek från sjukförsäkringssystemet) en hel del av dom som har sjukersättning ligger nära gränsen med.

Tjänstebil med chaufför är nog ganska mycket en säkerhetsfråga. Och jobbet går ut på att prata och träffa så mycket folk som möjligt vilket betyder middagar med folk som man inte känner och som hela tiden vill driva sina frågor. Säkert kul i bland, men dag efter dag, år efter år?